Allhelgona – en tid att sörja våra förlorade. En tid att ägna våra tankar åt de som inte längre finns bland oss. I våra tankar och minnen går de fortfarande sida vid sida med oss, minnen vi håller kära. De kommer aldrig att försvinna, så länge vi minns.
I många år har vi vördat denna dag vi kallar Allhelgona, dagen som alltid infaller den första lördagen i november, återinstiftades 1953, men som firats mycket längre än så. Dess anor sträcker sig långt bak i tiden, ända till 700-talet, men har alltid haft samma grund. Att minnas de döda.
Vi tänder ljus på graven och sänder våra tankar, en gest som ska ge frid åt andarna. Visa dem att vi fortfarande minns dem. En gest som även hjälper oss att sörja, att känna att de vi förlorat fortfarande finns nära.
Att tända ljus i fönstret på Allhelgona ska till exempel visa vägen för själar som behöver passera in i ljuset, själar som ännu inte hittat rätt och behöver få ro. På just denna dag är det vi levande som vägleder och finns till för dem som slutat vandra på vår Jord.
Allhelgona skall inte misstas för högtiden Halloween som har sitt ursprung i den anglosaxiska seden eller det kommersiella Amerikanska firandet. Allhelgona är till för att minnas de som en gång fanns, det är sannerligen en sorgens dag men även en dag att läka och känna innerligt.
