ÄR MERKURIUS YTA TÄCKT AV DIAMANTER?

En skattkammare av diamanter kan ha sytts in i Merkurius kratertäta skorpa. Miljarder år av meteoritnedslag kan ha förvandlat mycket av planetens grafitskorpa till dyrbara ädelstenar.

Miljarder år av meteoritnedslag kan ha gjort att mycket av Merkurius yta blivit glittriga ädelstenar, rapporterade planetforskaren Kevin Cannon den 10 mars vid Lunar and Planetary Science Conference i The Woodlands, Texas. Hans datorsimuleringar förutspår att sådana nedslag kan ha förvandlat ungefär en tredjedel av den lilla planetens skorpa till ett diamantlager många gånger så stort som jordens yta.

Diamanter bildas under enorma tryck och temperaturer. På jorden kristalliseras ädelstenarna djupt under jorden – minst 150 kilometer ner – och flödar sedan upp till ytan under vulkanutbrott. Men studier av meteoriter tyder på att diamanter också kan bildas under meteoritnedslag. När dessa nedslag inträffar skapar de mycket höga tryck och temperaturer som kan omvandla kol till diamant.

Undersökningar av planetens yta och experiment med smält sten tyder på att planetens skorpa kan behålla fragment av ett gammalt skal av grafit – ett mineral tillverkat av kol). Teorin kring hur Merkurius först bildades säger att planeten hade ett magmahav och att grafiten sedan kristalliserade ur den magman.

Nu till bombardemanget. Merkurius yta idag är kraftigt kraterad, ett bevis på en nedslagsrik historia. Med andra ord finns det en stor möjlighet att ytan nu är fullt med diamanter.

Nyfiken på hur genomgripande denna diamantbildning kunde ha varit använde Cannon datorer för att simulera 4,5 miljarder år av nedslag på en grafitskorpa. Fynden visar att om Merkurius hade haft en grafithud som var 300 meter tjock, skulle misshandeln ha genererat 16 kvadrilljoner ton diamanter – ungefär 16 gånger jordens uppskattade reserver. Men hur många som kan ha överlevt, det är en annan historia.

En del av ädelstenarna skulle förmodligen ha förstörts av senare nedslag. Men förlusterna skulle ha varit “mycket begränsade”, menar han, eftersom den slutliga smältpunkten för diamant överstiger 4000° Celsius. Framtida simuleringar kommer att inkludera omsmältning från påverkan, säger han, för att förfina den potentiella storleken på Mercurys nuvarande diamantreserver.

En möjlighet att spana efter diamanter på Merkurius kan komma 2025, när BepiColombo-rymdsonden når planeten. Diamanter reflekterar en distinkt signatur av infrarött ljus och potentiellt kan detta upptäckas.

Hej till diamantplaneter!